Så det blev såhär tillslut ändå. Det blev sju matcher. Fy fan.

Nervositeten är total. Trogna läsare av Björnbloggen minns att jag sade innan matchseriens start att tidigare matcher i grundserien inte spelade någon roll nu i playoff. Så känns det nu också. De tidigare sex matcherna är helt meningslösa.

Och sista matchen i Bell gav egentligen inte något tips om hur det ska gå inatt. Det var en hejdlös vildavästern-fight. Det glödde fan om skridskorna och spelet var helt fantastiskt. Men att säga att det ena eller andra laget dominerade? Inte direkt. Det var jämnt. Habs gjorde sina mål i 5 mot 3. Bruins utökade sin måltorka i powerplay. Montreal hade grym speed. Bruins var bättre i 4 mot 4. Både Thomas och Price var bra.  Bruins var tunga och hade bra tryck. Ja, så var gårdagen. Men vad säger det oss?

Vi kan helt enkelt inte veta något och tro något. Vi kan bara hoppas. Hemmaplan har ju inte visat sig vara någon större fördel så det kan vi inte luta oss emot. Men får vi en liknande match som igår, men med skillnaden att domarna sköter sig bättre och vi inte tar korkade utvisningar, då kan det bli bra. Sen om vårt PP helt plötsligt skulle börja funka, ja då kan det till och med bli riktigt roligt.

Men som sagt. Jag orkar inte med några analytiska tankar. Det är en match som ska vinnas. Och den vinns genom att jobba hårdare och våga mer än Canadiens.

Ner med huvudet och kör! Och, snälla, VINN!!!

/Storbjörn