Ännu en fantastisk period spelmässigt. Kanske inte riktigt lika intensiv. Men fortfarande fart, fullföljda tacklingar och skott. Det är såhär hockey ska spelas. Det är såhär det är tänkt. Och inte en utvisning så långt ögat kan nå. Men det är ingen mesig match på något sätt. Spelarna smäller på, men schysst och regelrätt. Jag njuter!

Förutom då…att Bruins inte får in puckfan bakom Roloson. För det har sannerligen inte saknats chanser. Vi ligger på, spelar helt rätt, är först på pucken, etablerar tryck, har trafik framför mål. Men det blir liksom ingenting ändå. Roloson har gjort en del herrejösses-räddningar och det är självklart anledningen till att det är 0-0 fortfarande. De chanser Bolts har plockar Timmy lätt. Timmy som för övrigt ser ut att njuta mest av alla på plan. Skrattar och har sig. Jag gillar’t!

Men pulsen höjs ju längre matchen går. Nu är det 20 minuter ordinarie speltid kvar och det kommer bli mer och mer tillknäppt. Första målet blir livsviktigt. Sen blir det expressjakt från det andra laget och antingen blir det 1-0 eller 1-1. OT är skrämmande nära.

Jag vet inte om jag klarar det. Faktiskt…

/Storbjörn

Ja jösses jävlar. Vilken period. Spelarna har bestämt sig för att det här är en episk match och de spelar som det är det sista de gör i livet. Sinnessjuk intensitet och det är knappt några avblåsningar.

Men fysiskt spel är det gott om, det smäller i sargerna och alla fullföljer. Det här är Bruins-hockey!

Det är också Bruins som i mångt och mycket för spelet. Dock utan resultat än så länge. Lucic har en del farliga lägen och det är bra med trafik framför mål. Roloson har fått ett par bra räddningar och sprudlar av självförtroende. Men han kan knäckas! Fortsätt jobba bara.

Dock ska sägas att Tampa är giftiga. Sjukt giftiga. Så fort de kommer in i zon blir det farligt och med folk som Stamkos så händer det saker hela tiden. Han har en bra bössa den gossen. Men Timmy verkar ha vaknat på rätt sida också, ser alert ut.

Det här, gott folk, är hockeygodis. Hockeyporr om ni så vill. Njut!

Vinn!

/Storbjörn

Så det blev en game seven ändå. Vi hoppades att vi skulle klara oss. Men det är det här hockey trots allt handlar om. Allt avgörs i en, frustande batalj. Ingen möjlighet att spela säkert. Ingen chans att rädda sig i nästa match. Ingen idé att fundera på morgondagen. Det är nu det är match. Och det är nu det är dags att bevisa att man förtjänar en plats Stanley Cup-historien. Och i Boston Bruins historia.



Ja. Storbjörn är tillbaka efter en tids radioskugga. Det var en plåga att inte kunna följa förra matchen live och jag fick förlita mig på kollega Lillbjörns rapportering. Men nu är båda Björnbloggarna med er kära Björnbloggsläsare!

NHL’s reklamfilmer som snurrar under slutspelet slår gång på gång fast att ”History will be made”. Och det är exakt vad som kan ske inatt. För Bruins spelare handlar det om att visa att man hör hemma bland storheter som Ray Bourque, Cam Neely och självklart Bobby Orr och Phil Esposito. Det är legendarer som tagit sitt lag till final tidigare. Senast var alltså 1990, då Boston torskade mot Edmonton Oilers i finalen. Då var Björnbloggarna åtta bast och började precis förstå att det fanns något som hette NHL och att de där sköna jäklarna i guld-svart nog var nått speciellt ändå.


De tittar inatt gossar. Gör dem stolta.

Så inatt är det historieskrivardags. Alla Game Seven är lite historiska och ju längre in i slutspelet de är desto mer historiska är de såklart. Får jag hoppas så vill jag helst ha en riktigt tråkig match där Bruins stänger matchen tidigt och sedan spelar stabilt. Det kommer med största chans inte ske. Jag räknar rätt kallt med ångest, svett och hjärtklappning. Hela dagen har man gått omkring med en liten klump i magen. Det är en speciell dag. Och nedsläpp närmar sig…

Vad har vi att förvänta oss då? Ja, det är ju jävligt svårt att säga eftersom Bruins och Bolts envisats med att bjuda på en totalt schizofren serie. Enskilda toppinsatser har blandats med bottennapp. Endera är Roloson en vägg, endera ett såll. Ibland verkar Thomas utomjordisk, ibland högst mänsklig. Tätt försvarsspel blandas med idiotiska misstag, bländande anfallsspel byts ut till helt impotent dito.

Det vi kan räkna med är att Bruins powerplay inte kommer att komma igång inatt heller. Förvisso är det en rolig och bra plan att köra med Chara i Holmström-position. Det gör att inte hela PP handlar om att mata puckar på Chara för direktskott, istället vill vi nu ha styrningar och bök framför mål. Viktigt är hursomhelst att vårt PK fungerar, för gör vi inte egna mål i powerplay så måste vi i alla fall se till att inte släpper in mål när Tampa har det. Skärpning från senaste matchen.


Jobbigt att möta Chara framför mål

Intressant fakta är att tekningarna visat sig vara fruktansvärt viktiga. Varje match där Bruins vunnit tekningsstatistiken så har vi också vunnit matchen. Fokus i tekningscirkeln alltså! Bergeron blir givetvis viktig här.

Sen måste självklart alla kedjor leverera och nöta ner Tampa. Förstalinan var uppenbarligen fantastisk förra matchen och det måste de fortsätta att vara. Men jag ser gärna att tredjelinan petar in ett och annat mål. Ryder och Seguin? Vi ska i alla fall vara glada att Horton inte drog på sig någon avstängning efter att ha kastat vatten (ja…en flaska alltså…) på dryga Tampa-fans. Det kanske inte var snyggt men då ”fansen” i Tampa kastat sina löjliga Clappers i ansiktet på Krejci så är det klart att Nathan såg svart.

Och som alltid. Alltid. Alltid. Behöver vi en toppinsats från Tim Thomas från Flint. Spikar han igen inatt så har vi en halv skridsko i finalen. Ta i trä.


En angenäm syn

Men. Med risk att bli tjatig. Så handlar det om att Bruins spelar sitt spel. De är bäst i världen på Boston Bruins-hockey och hela laget är byggt efter att spela aggressivt, fysiskt med mycket skridskoåkning. Världen enklaste segerrecept: åk skridskor, skjut och in med folk på mål. Då löser det sig.

Det är en stor match. Och inte många i Bruins har varit i den här situationen. Men jag hoppas att de tar chansen, njuter av stunden, och spelar skiten ur Tampa Bay. Det är det största jag upplevt som Bruins-supporter och då vill jag fan att de också står upp och ger allt de fan har!

Det är snart nedsläpp. Nervositeten stiger. Det kommer bli fantastiskt, förjävligt och alldeles jävla underbart.

Från djupet av våra guldsvarta hjärtan: VINN!

/Storbjörn

Helt annan match i andra. Fart och fläkt. Fysiskt. Lite hawaii förvisso. Men det är ok. För vi leder.

Horton drämmer in ett direktskott direkt efter tekning. Det är därför vi tradade till oss honom! Sen tappar matchen i lite tempo pga ett par utvisningar. Och då visar sig Bruins från sin sämsta sida.

De. Kan. Inte. Spela. Powerplay. De försöker dumpa, men då åker är de inte tillräckligt aggresiva för att nagla fast pucken. Och får de in pucken i zon så kladdar de och har inget passningstempo. Det är smärtsamt.

Men så fort det blev 5-on-5 igen så blev det åka av. Och jäklar vad kul det är att se! Mål hänger i luften hela tiden, men Thomas spikar igen och så visar Bergeron playmakerskills och serverar Marchand som sprätter dit den. Vi är i ledning! Björnbloggen är lite kär i den dryge, lille, fule fan som heter Brad Marchand. Viktigt för honom.

Nu fortsätter vi i samma fina stil!

Vinn!

/Storbjörn

Bruins fortsätter sin fina tradition med att släppa in ett mål efter lite mer än en minut. Det är för illa! Tampa spelar sin tjeck-hockey och är så jäkla explosiva när de kontrar. Vi får inte tillåta dem att komma så där! Och vi vet det, men gör det ändå.

Smith står i Bolts-kassen inatt. Och han ser obekvämt bra ut.

Vi får se två katastrof-PP från vardera lagen. Bruins får inte till det helt enkelt. Och sen får Tampa PP och visar hur det ska göras. De har konstant tryck i två minuter. Vi är dock bra i boxplay och lyckas avstyra det.

Den här perioden visar vikten av det essentiella i hockey. Nämligen att åka skridskor. Större delen av perioden åker inte Bruins tillräckligt mycket och då är vi två på pucken. I alla situationer så är vi några hundradelar för sent in och då får Tampa med sig pucken. I slutet av perioden vänder det dock. Man ser en ökad intensitet i åkningen och då skapas det chanser!

En onödig interference i slutet gör dock att Tampa börjar i PP. Men vi är på rätt väg. En liten Alex Ferguson utskällning av Julien i periodpausen och det blir nog bra det här. Det kan ju inte bli mycket sämre iallafall...

Framåt! Åk! Skjut! Vinn!

/Storbjörn

Saker och ting är tillbaka som de ska vara. Bergeron är på banan igen, Thomas spikar igen och Bruins spelar tight försvarsspel. Inför den här serien var ju den allmänna uppfattningen att det skulle bli en hård, jämn och målsnål tillställning. Sen exploderade de två första matcherna med vilda västern hockey och massor av mål.

Men nu är det normaltillstånd igen som sagt. ”Boston Bruins-hockey” som Tim Thomas kallade det efter förra matchen. Och tillåts vi spela Bruins-hockey så vinner vi. Så det är här utmaningen ligger återigen. Ta matchen dit vi vill ha den. Det behöver inte vara snyggt för det är vad det står på resultattavlan som spelar roll. Vackra förlorare hyllas sällan.


Timmy i vinnarjackan

Den här matchen avgör självklart mycket hur resten av serien kommer att se ut. Vinner vi så har vi chansen att ta hem det i Garden. Vinner Tampa så ser det här ut att bli en sjumatchersserie.

Men som Bruins betedde sig senast tyder på ett uppvaknande och att de till slut hittat sin slutspelsform. Och vi knäckte Tampas så hyllade 1-3-1 system och stängde mittzon. Dessutom så är laguppställningen total just nu. Björnbloggen gillar ju Seguin och skulle gärna ha sett honom tidigare också. Men frågan har ju alltid varit vem han skulle peta. Nu känns det helt naturligt att Thornton får sitta vid sidan av. Han var viktig i de två första serierna och han är en stor Bruinsfavorit. Fjärdelinan har i vissa matcher varit de en enda som klivit in med energi. Men vi har fysik och tuffhet från andra killar också och Thorntons nävar behövs sällan i slutspelet.

Så det är fyra fantastiska kedjor som vi mönstrar nu. Alla avvägda och balanserade på ett korrekt sätt. Känns helt jävla perfekt.


Seguin blir glad av mål

Vi har hittat segerreceptet. Och det är det enkla spel som vi kallar Bruins-hockey. Håll er till den spelformen och vi tar hem det här! En match i taget, låt inte tankarna dra iväg mot något annat. Men vinner vi inatt. Ser det mycket, mycket bra ut. Ta i trä…

Upp till kamp. Och vinn!

/Storbjörn

Matchdags igen efter nästan tre dagar utan hockey (Björnbloggen räknar inte hockey-VM som riktig hockey). Det är dags för Bruins att studsa tillbaka efter den pinsamma föreställningen i första matchen. 2-0 i baken hemma är inte ett alternativ, även om vi sett att Bruins kan rätta till sådana situationer tidigare.

Förra matchen var. Förbryllande. Boston spelade inte helt katastrofalt, men de ägnade sig åt rookie-misstag och slarv. Och det fanns ingen energi. Tyler Seguin var i princip den enda som såg ut att vara sugen på en historisk matchserie. Som tyckte att det var kul att lira. Som vågade. Visst, han gjorde sina misstag också, men han var en frisk fläkt och gjorde också mål.



Men nog saknades Bergeron allt. Tryggheten och stabiliteten när han är på isen är viktigare än vad man kanske tror. Han är inte spektakulär, Patrice, men jävlar vad han betyder mycket för det här laget.

Nu ryktas det i korridorerna att han kan vara på väg tillbaka i spel redan till den här matchen. Coach Julien svarar svävande och visar inte alla sina kort. Tampa Bay verkar förbereda sig på att han ska spela och till viss del är det väl vad Julien vill. Att de ska sväva i ovisshet och inte veta vad som kommer att ske. Själv tror jag inte att Bergy spelar inatt. Boston har alldeles för dåliga erfarenheter av hjärnskakningar att de skulle riskera något. Savard kom tillbaka, kanske för tidigt, fick en smäll och har varit borta sedan dess. Det får inte ske med Bergeron.

Men det går åt rätt håll i alla fall. Bergeron är på skridskor igen och kommer kanske vara med på uppvärmningen inatt också. Men är det minsta tveksamhet så ska han inte spela. Punkt.


Bergeron stretchar med killarna på morgonträningen. (Bild från Bruins officiella hemsida)

Uppställningen inatt ser ut att kunna vara lite förändrad från sist. Kelly går tillbaka till tredjekedjan och istället går Peverley in som andracenter. Detta efterlyste jag redan i första matchen och jag tycker det är klokt. Samtidigt tyckte jag att linan med Marchand, Kelly, Seguin som snabbkomponerades under första matchen var intressant. Det gav en bättre balans mellan kedjorna då Recchi, Peverley och Ryder såg spännande ut också. Vi får se vad det landar i. Om Bergy kommer tillbaka kan vi nog räkna kallt med att Seguin får sitta igen, trots sitt pigga inhopp.

Som sagt så såg det inte helt värdelöst ut för Bruins. De får bara inte göra klantiga misstag (jag tittar på dig, Kaberle) och slarva bort en till match. I princip så tappade de matchen under en ödesdiger sekvens i första perioden. Orutin? Slutspelsnerver? Oflyt? Skitsamma, men det gäller att vara på tå från början.

Som alltid, i all hockey, i hela världen, i hela världshistorien, handlar det om att spela enkelt! Lugn i defensiven, inget dribblande på blå, in med pucken i zon, folk framför mål och skjut. Skjut för helvete, skjut. Sen fixar Thomas resten bakåt (han var överjävlig på vissa Tampa-chanser senast, honom behöver vi inte oroa oss för).

Det här är inte kört. Det kan bara gå uppåt. Vi tror.

Vinn!



/Storbjörn

Bild från Days of Y'Orr

Det var längesen det var match. Men nu är det dags igen. Boston Bruins mot Tampa Bay Lightning i Eastern Conference Final. Sjukt. Jag har nog inte riktigt fattat att Bruins är topp-fyra i NHL 2011. Men det är vi.

Jag och Lillbjörn bestämde oss som sagt för att strukturera våra förhandstipps. Så här kommer då min syn på saken:

Målvakter:
På papperet så vinner vi. Tim Thomas är Vezina-kandidat. Roloson är gammal. Men i slutspel gäller som bekant andra lagar. Och Roloson har varit helt sinnessjukt bra i slutspelet. Men det har Timmy varit på sistone också. Stenhård fight såklart och det här kan vara positionen som avgör hela serien.

Backar:
Återigen en jämn kamp. Lite olika backuppsättningar som möts. Men som Lillbjörn är inne på så har vi ett sjukt fysiskt försvar. Och ska vi lira Bruinshockey så krävs det.

Forwards:
Det är två djupa lag som möts. Alla kedjor kan göra mål. Men rent krasst så har ju Tampa Bay en giftigare forwarduppsättning. Men Bruins förstagäng vaknade till mot Philly och frågan är om de kan ta med sig det fina spelet in i den här serien? Sen gäller det att Marchand, Recchi, Peverley och Kelly kan fortsätta med sitt nästan överpresterande spel.

Så javisst fan är det jämt!

Till frågetecknen:

Bergeron borta, vad betyder det?
Givetvis sjukt mycket. I NHL, och speciellt slutspelet, är tekningar livsviktiga. Och där är Bergeron fanimej ledande. Han är en intelligent spelare och en viktig ledare på isen. Många var förvånade när han blev uttagen till Kanadas OS-lag förra året. Inte Bruinsfansen.

Det stora problemet är att vi inte har någon som går in och kan ta Bergerons plats rakt av. Då han spelade både boxplay och powerplay samt andralinan så kommer det bli lite rotationer i flera uppställningar. Oroande såklart.

Personligen så hade jag nog slängt in Peverley istället för Kelly i andralinan. Sjukt bra tekare han också. Men jag antar att Julien anser att andralinan har tillräckligt med speed i Marchand och att Peverley behövs i tredjekedjan. Men som sagt så får vi se hur det artar sig efter första matchen. Kan bli en del rotationer om spelet låser sig.

Klarar Seguin pressen?
Det är dags att steppa upp nu Tyler! Det är ingen mysig inskolningsfas med åttondelar först. Det är rakt in i hetluften och de viktigaste matcherna Bruins spelat på nästan två decennier.

Men klart det är inspirerande för ungen. Och han verkar ha en bra skalle. Han har suttit på läktar’n och tagit in vad som gjort. Tro fan att han är spelsugen. Det blir oerhört intressant att se hur han fungerar ihop med Ryder och Peverley. Spontant känns det som en väldigt bra kedja. Och Lightnings vet inte vad de ska förvänta sig av en sån kedja. Kan bli ett utropstecken!

Hur bra är Bolts egentligen?
De är bra. Och deras debacle förra året är nu glömt. De underpresterade då men med Steve Yzerman kom vinnarmentalitet och Stamkos, Lecavalier och St Louis vaknade till liv. De har också haft en obehaglig förmåga att slå över från defensivt spel till blixtrande anfall. Nästan tjeckiskt på nått vis.

Jag håller med Lillbjörn att de haft en lättare resa med ett försvagat Pens och slutspelsdarrigt Caps. Så det är nu de måste visa vad de kan på riktigt. Frågan är om de har överpresterat? Roloson kanske inte har satts på riktigt prov än? Jovars.

Tampa har fortfarande erfarenhet från sin senaste Stanley Cup-vinst och har varit här förut. Kan betyda att de spelar mer avslappnat än ett supertaggat Bruins.

Nyckelfaktorer i matchserien?
Håller fullkomligt med Lillbjörn här. Bruins måste spela Bruinsspel. De har ett lag som är byggt för att spela ett slags spel och det är det enda de kan. Men jävlar vad bra de är på det! Och det är den enklaste formen av hockey och oerhört svår att göra något åt.

Åker man skridskor, skjuter massor av skott, har folk på mål och fullföljer tacklingarna så är enda sättet att försvara sig på att göra exakt samma sak, fast mer. Och det orkar inte Tampa. Vi är bättre.

Hur slutar det?
Spontant känns det som en serie som går till sju. Det är så jäkla jämt mellan lagdelarna. Men de två första matcherna blir vansinnigt viktiga. Där sätts tonen för serien. Börjar Roloson skaka? Går det troll i Stamkos skott? Tacklar Chara sönder St Louis? Ja, då kan det gå snabbare.

Men grundtipset är 4-3 Bruins.

Nu är jag så jävla matchsugen så det inte finns!

Vinn!

/Storbjörn

Som kollega Lillbjörn sa, jag är negativ av naturen när det gäller Bruins. Eller negativ, jag tar aldrig aldrig aldrig ut något i förskott. Även när Bruins ledde stort mot Flyers på Valborg vågade jag tro något innan matchen var slut. Och det behövs väl knappast förklaras varför vi absolut inte ska ta på oss några vinnarhattar ännu mot ett lag som Philadelphia. Går vi upp till 3-0 i natt så är det fan det läskigaste jag varit med om, och det roligaste.



Men visst är det så, det är inte samma Bruins-lag som förra året.

Viktig skillnad #1: Timmy. Är. Omänsklig.
Viktig skillnad #2: Krejci är frisk och glad, han skadade sig ju i förra årets slutspel.
Viktig skillnad #3: Vi har fuckin’ Brad Marchand

Tilläggas till detta är att vi har också Peverley och Kelly som båda visat god Bruins-anda hela slutspelet. Så på flera sätt är det en stabilare omgång Bruinslirare än så länge.

Men återigen, det är Tim Thomas som är den stora skillnaden. Tuukka var inte kass förra slutspelet, men han var inte utomjordisk som Thomas varit på sistone. Förra matchen var, som flera Bruinsspelare uttrycker det, ett rån. Philly dundrade alltså iväg 52 skott mot Thomas efter de två första målen utan att något slank in. Det är lite sjukt.


Bild från Days of Y'Orr

Till i natt får vi dock inte förlita oss på att Thomas ska fixa biffen. Alla måste bidra om det här ska fortsätta att vara roligt. Hemmaplan har ju näppeligen visat sig vara någon fördel i det här slutspelet så det ska vi inte dra några stora växlar på. Det är återigen en arbetsinsats från helvetet som krävs.

Spelarmässigt så kan vi få klara oss utan MqQuaid som drog på sig en sträckt nacke om jag förstått saken rätt. Han var inte med på morgonskaten och beslut om hans medverkan tas kort innan match. Annars går Sheriffen Hnidy in i hans ställe. Inget som borgar för snabbhet direkt men det känns inte lika farligt som när han vikarierade för Chara mot Habs.

I Flyers så tiger de om Pronger kommer att spela eller inte. De vill självklart inte släppa det förrän de absolut måste göra det. Och det är lite hemlighetsmakeri i största allmänhet. Då Björnbloggarna inte tål synen av jättebabyn så hoppas vi givetvis att han får sitta och käka baconsnacks även inatt. Den vi ska och kommer att vara rädda för är James van Riemsdyk. Han hade en sjujävla match senast och vore det inte för Thomas hade han blivit Flyers hjälte för dagen.


Ja inte fan är han snygg...

Så vad tror vi om nattens match? Bruins är fullpumpade med självförtroende (trots att PP-statistiken nu är uppe i 0 på 28 försök) och vi spelar inför en fullsatt Garden. Flyers är dock långt ifrån stukade och vet att de kan vända sånt här. Men deras stora akilleshäl är självklart målvakterna. Förra året gled Leighton in och stod på huvudet, det gör han inte i år. Boucher får nog börja som vanligt och gör han bort sig kommer Bobrovsky in och gör bort sig mer. Flyers menar att det inte alls är några problem med målvakterna, men det är klart det sprider osäkerhet i försvaret. Skönare att ha Timmy från Flint bakom sig skulle jag tro.


"Hjälp!"

Som det här slutspelet har varit så blir jag inte förvånad om det blir ännu ett OT. Och där är Bruins mästerliga. Av någon anledning så höjer sig förstalinan när det blir övertid, är det inte Horton så är det Krejci. Kanske dags för Milan att stiga fram och visa vägen inatt?



Så, ta i allt trä ni har och tro på att Bruins kan ta det här. En match i taget!!!

Vinn!

/Storbjörn

Bruins spelar bara episka, ödesmättade serier. Först slår vi ut ärkerivalen från Quebec i en gastkramande och galen serie om sju matcher. Och vilka ställs vi mot? Jepp. Det Stora Spöket från förr. Just det lag som förr året åsamkade Bruins den hemskaste förlusten i mannaminne. Philadelphia Flyers. Dags för revansch.

Bild från Days of Y'Orr

Det trätas om förra årets matchserie är positiv eller negativ för Bruins. Vissa hävdar att vi lärde oss en läxa och är revanschsugna som fan. Andra hävdar att så fort det bär emot så kommer spöket tillbaka och vi viker ner oss.

Stor skillnad mot för förra året dock! Då var Bruins favorittippade och skulle bara vinna den här serien. Och det såg ju löjligt bra ut till en början också. Men det raserades. I år är snarare Philly favoriter, och det är de som ska visa att de är andra-seedade i Eastern.

På förhand känns serien sjukt jäkla jämn. Tittar man på lagdel för lagdel så är det väl bara i mål som Bruins bör ha en fördel, då Flyers roterat på tre målvakter den första serien. Men de har landat i Boucher, vilket de nog borde ha gjort från början. Och han steppade upp och var bra. Så de är inget jätteövertag här. Defensivt så ska väl Bruins vara lite bättre, men med Chris Pronger tillbaka så är Flyers livsfarliga igen. Offensivt är det på pappret lika, men Flyers har gjort fler mål i slutspelet hittills och dessutom i powerplay.

Bruins har uppenbarligen funderat en hel del på sina special teams sedan Horton pangade in avgörandet i OT senast. Det har tränats PP och även boxplay. För vi har inte varit bra när det fattats en spelare på plan, oavsett lag. Det här MÅSTE bli bättre.

Hur som helst känns det här som en annan slags serie än den mot Montreal. Habs var kvicka och väntade på spelvändningar. Philly och Bruins har ett  mer liknande spel med enkelt, hårt och lite grisig inställning till hockey. Det kan självklart bli helt fantastiskt! Det kommer smälla och om Chara och Pronger möts i en open-ice tror jag att det kommer orsaka jordbävningar efter hela USA:s östkust.

Lagom till Valborg bjuds ju även svenska Bruinsfans på en matinématch som börjar så tidigt som 21.00. Försök att inte vara för fulla och titta till matchen. Det kommer att bli hejdundrande roligt. Ingen idé att spara på krutet. Ut och kör över de jävlarna från en stad som kallas nått så löjligt som The City of Brotherly Love. Ha!

Ikväll börjar vi döda spöket.



/Storbjörn

Så det blev såhär tillslut ändå. Det blev sju matcher. Fy fan.

Nervositeten är total. Trogna läsare av Björnbloggen minns att jag sade innan matchseriens start att tidigare matcher i grundserien inte spelade någon roll nu i playoff. Så känns det nu också. De tidigare sex matcherna är helt meningslösa.

Och sista matchen i Bell gav egentligen inte något tips om hur det ska gå inatt. Det var en hejdlös vildavästern-fight. Det glödde fan om skridskorna och spelet var helt fantastiskt. Men att säga att det ena eller andra laget dominerade? Inte direkt. Det var jämnt. Habs gjorde sina mål i 5 mot 3. Bruins utökade sin måltorka i powerplay. Montreal hade grym speed. Bruins var bättre i 4 mot 4. Både Thomas och Price var bra.  Bruins var tunga och hade bra tryck. Ja, så var gårdagen. Men vad säger det oss?

Vi kan helt enkelt inte veta något och tro något. Vi kan bara hoppas. Hemmaplan har ju inte visat sig vara någon större fördel så det kan vi inte luta oss emot. Men får vi en liknande match som igår, men med skillnaden att domarna sköter sig bättre och vi inte tar korkade utvisningar, då kan det bli bra. Sen om vårt PP helt plötsligt skulle börja funka, ja då kan det till och med bli riktigt roligt.

Men som sagt. Jag orkar inte med några analytiska tankar. Det är en match som ska vinnas. Och den vinns genom att jobba hårdare och våga mer än Canadiens.

Ner med huvudet och kör! Och, snälla, VINN!!!

/Storbjörn