Bruins spelar bara episka, ödesmättade serier. Först slår vi ut ärkerivalen från Quebec i en gastkramande och galen serie om sju matcher. Och vilka ställs vi mot? Jepp. Det Stora Spöket från förr. Just det lag som förr året åsamkade Bruins den hemskaste förlusten i mannaminne. Philadelphia Flyers. Dags för revansch.

Bild från Days of Y'Orr

Det trätas om förra årets matchserie är positiv eller negativ för Bruins. Vissa hävdar att vi lärde oss en läxa och är revanschsugna som fan. Andra hävdar att så fort det bär emot så kommer spöket tillbaka och vi viker ner oss.

Stor skillnad mot för förra året dock! Då var Bruins favorittippade och skulle bara vinna den här serien. Och det såg ju löjligt bra ut till en början också. Men det raserades. I år är snarare Philly favoriter, och det är de som ska visa att de är andra-seedade i Eastern.

På förhand känns serien sjukt jäkla jämn. Tittar man på lagdel för lagdel så är det väl bara i mål som Bruins bör ha en fördel, då Flyers roterat på tre målvakter den första serien. Men de har landat i Boucher, vilket de nog borde ha gjort från början. Och han steppade upp och var bra. Så de är inget jätteövertag här. Defensivt så ska väl Bruins vara lite bättre, men med Chris Pronger tillbaka så är Flyers livsfarliga igen. Offensivt är det på pappret lika, men Flyers har gjort fler mål i slutspelet hittills och dessutom i powerplay.

Bruins har uppenbarligen funderat en hel del på sina special teams sedan Horton pangade in avgörandet i OT senast. Det har tränats PP och även boxplay. För vi har inte varit bra när det fattats en spelare på plan, oavsett lag. Det här MÅSTE bli bättre.

Hur som helst känns det här som en annan slags serie än den mot Montreal. Habs var kvicka och väntade på spelvändningar. Philly och Bruins har ett  mer liknande spel med enkelt, hårt och lite grisig inställning till hockey. Det kan självklart bli helt fantastiskt! Det kommer smälla och om Chara och Pronger möts i en open-ice tror jag att det kommer orsaka jordbävningar efter hela USA:s östkust.

Lagom till Valborg bjuds ju även svenska Bruinsfans på en matinématch som börjar så tidigt som 21.00. Försök att inte vara för fulla och titta till matchen. Det kommer att bli hejdundrande roligt. Ingen idé att spara på krutet. Ut och kör över de jävlarna från en stad som kallas nått så löjligt som The City of Brotherly Love. Ha!

Ikväll börjar vi döda spöket.



/Storbjörn

Så det blev såhär tillslut ändå. Det blev sju matcher. Fy fan.

Nervositeten är total. Trogna läsare av Björnbloggen minns att jag sade innan matchseriens start att tidigare matcher i grundserien inte spelade någon roll nu i playoff. Så känns det nu också. De tidigare sex matcherna är helt meningslösa.

Och sista matchen i Bell gav egentligen inte något tips om hur det ska gå inatt. Det var en hejdlös vildavästern-fight. Det glödde fan om skridskorna och spelet var helt fantastiskt. Men att säga att det ena eller andra laget dominerade? Inte direkt. Det var jämnt. Habs gjorde sina mål i 5 mot 3. Bruins utökade sin måltorka i powerplay. Montreal hade grym speed. Bruins var bättre i 4 mot 4. Både Thomas och Price var bra.  Bruins var tunga och hade bra tryck. Ja, så var gårdagen. Men vad säger det oss?

Vi kan helt enkelt inte veta något och tro något. Vi kan bara hoppas. Hemmaplan har ju inte visat sig vara någon större fördel så det kan vi inte luta oss emot. Men får vi en liknande match som igår, men med skillnaden att domarna sköter sig bättre och vi inte tar korkade utvisningar, då kan det bli bra. Sen om vårt PP helt plötsligt skulle börja funka, ja då kan det till och med bli riktigt roligt.

Men som sagt. Jag orkar inte med några analytiska tankar. Det är en match som ska vinnas. Och den vinns genom att jobba hårdare och våga mer än Canadiens.

Ner med huvudet och kör! Och, snälla, VINN!!!

/Storbjörn

Ok. Storbjörn här. Showtime. Game six. Bell Centre. Dags att knyta ihop den berömda säcken.



Först ska vi väl säga några ord om helgens bravader. Storbjörn tittade djupt i påskabägaren och gick sånär in i väggen tidigt. När Lillbjörn flydde hem för matchuppladdning försökte jag äta kakan och behålla den. Det blev väl varken eller. Men trots mitt tämligen intoxikerade tillstånd visste jag att mitt uppdrag var att ta mig tillbaka till Lillbjörn. Och det gjorde jag! Sen så var jag ungefär lika engagerad som en säck potatis. Men vafan.

Men för att ni inte ska tappa tron på mig så kan jag meddela att två artefakter hittades i mitt barndomshem som tyder på djup och långvarig Bruins-förälskelse. Dels hittades ett brev från en nyligen ivägflyttad 11-årig Lillbjörn som var besviken och nedstämd över att ingen i hans nya klass höll på Bruins och att han ville hem till Storbjörn som delade hans sympatier. Dels hittades nedanstående fantastiska klädesplagg som skyddade en 10-årig Storbjörns tassar mot vinterkylan.



Inget tvivel om att Storbjörns hjärta glänser i både guld och svart? Gott. Då kikar vi på nattens händelser.

Bruins har alltså ställt till med något så historiskt som att vända ett två – noll underläge i matchserien till att nu leda med 3-2. Det som såg så avgrundsmörkt ut för knappt en vecka sedan ter sig nu mycket ljusare och trevligare.

Matchboll således. Och även om vi inte ska uppehålla oss för länga vid det så ska det nämnas att Boston hade fyra matchbollar förra året mot Philly utan att lyckas drämma in en enda. Bland det hemskaste jag varit med om. Skillnaden i år är att det är Bruins som kommer ur underläge och att de har visat en plötslig vilja att kämpa och slita för varje puck. Många av spelarna var med förra året också vilket förhoppningsvis betyder att de har lärt sig något.

Känslan är god inför nattens drabbning och det måste till några saker för att det här ska gå vägen:

Segerrecept 1: Att Timmy T fortsätter att leka mänsklig gud i kassen. Och när han inte kan vara gud får vi be om att Ryder fortsätter att hoppa in som frälsare.



Segerrecept 2: Få för helvete igång PP! Vi har alltså 0 (noll) mål på 15 powerplay i den här serien. NOLL! Det är sinnessjukt. Nu leder vi ändå, men det är djupt oroande med den här ineffektiviteten. Skjut. I. Mål!



Segerrecept 3: Spela Bruins-hockey. Det är det vi har spelare för och det är bara så vi kan vinna. Alltså: in med puckar och folk framför mål. Slit och riv.



Segerrecept 4: Lugn! Bruins bör kunna spela avslappnat och invänta Canadiens misstag. Det är de som måste vinna, inte vi. Låt de bli irriterade, slänga sig och grina. Vi lirar vårt spel.



Segerrecept 5: VINN!



Nu sätter vi på matchtröjan. It’s time to go!

/Storbjörn

Det är en härlig första period vi får se! Vi skapar chans på chans och kanske borde ha haft ett mål med oss. Habs är på inget sätt ofarliga, vi får tacka hjälten Ryder för att han med sina oanade målvaktskvlitéer stoppade Habs när Thomas var totalt bortspelad. Thomas var på läktaren och köpte korv med räk, hans favorit.

Lucic kan inte göra mål i playoff. Han hade friläge och sköt rakt på Price. Karln kan tydligen inte stickhandla.

Marchand ser het ut och borde få in en ikväll.
Kelly höll på att finta in en shorthanded.
Hade Bergeron tränat lite mer handleds-curl hade han slagit in 1-0 när Price var och pissade i hörnet igen.

Jag väntar på Storbjörn som har virrat bort sig på stan och njuter påskhelgens alla lockelser. Det är fan match! Detta är inte stabilt. En lång ursäkt förväntas postas av honom senare.

Det ser väl bra ut, jörnt int? Bruins ligger på, skapar chanser och spelar fysiskt. Habs ser dock livsfarliga när de får chans att kontra. De små dvärgarna är blixtsnabba i sina omställningar. De har kommit igenom några gånger, men annars har våra killar stått upp bra i mittzon och dödat en del spelvändningar.

Har egentligen inget att klaga på. Vi spelar vårt spel, vi jobbar hårt, vi går bort oss ibland, men det så har vi gjort hela säsongen. Full fart framåt, helt okej bakåt.
Men vi har Thomas. En nolla ikväll? Please..

Price har inte lärt sig ett skit och är fortfarande ute och fladdrar i hörnen. Fortsätt med det Carey! Din idiot.

Ryder avgör igen? Den som lever får se.

Nu väntar vi in andra perioden (och Storbjörn) och slår nån på käften!

/Lillbjörn

Ursäkta bloggfrånvaro sedan i lördags. Men vi har inte orkat. Jag och Lillbjörn har stött och blött debaclet i Game 2 hela natten och söndagen. Vad gick fel? Ja egentligen allt. Men hur kunde det bli såhär? Det är svårare.

Vill vi göra det enkelt för oss så gnäller vi självklart på Montreal som fått billiga skitmål tidigt och sen spelat berlinmur-försvar. Sen kastar de sig för allt och är vidriga i största allmänhet. Men vi tänker inte göra det. Montreal har spelat 100 % korrekt från första tekningen. De ligger och lurar, utnyttjar sin snabbhet för att straffa Bruins misstag. Sen spelar de ett sjukt tätt försvarsspel och hjälper Price allt vad de kan. Så de gör rätt. Men vad gör Bruins rätt? Svaret är inget. Vi börjar bakifrån:

Thomas har inte gått att känna igen. Han har inte fått många skott på sig men de returer rakt ut som han sysslade med i lördags har vi inte sett på hela säsongen. Även i första matchen släppte han in ett billigt skott från Gionta.

Försvaret…har varit katastrofalt. Chara var ju borta senast pga ”uttorkning”. Bara en sån sak. Hur fan kan lagets viktigaste spelare bli uttorkad? Va? Någon har gjort fel och jag vill veta vem. Har Chara, som Lillbjörn tror, i smyg bytt ut vattnet till sprit? Hur fan går det till annars? Hursomhelst var försvaret kasst redan i första matchen, men nådde nya kasshetsnivåer i lördags. Alla ser skakiga ut och solida killar som Boychuck beter sig som skolpojkar. Kaberle, han som skulle vara vår puckskicklige back i powerplay, tappar puckar och slår idiotpass.

Slutligen då anfallet. Som är smärtsamt att se. Här är egentligen det största problemet. För att Bruins ska kunna slå Habs så handlar det om att spela enkelt. In med pucken i zon, skjut, fram med folk på mål, ta returer eller styr in pucken. Det är det spelet som Bruins har spelare för. Vi klarar inte att spela oss in i zon, trilla puck ett tag och hoppas att någon kille med smör i handlederna ska sprätta upp den i krysset. Powerspelare som Lucic och Hornton har varit helt osynliga och de ska vara våra främsta målgörare. Varför vågar ingen?

De enda jag kan dra mig till att ge godkänt är fjärdelinan. De gör sin skit i de få minuterarna de får. Och Marchand har visat lite jävlarnamamma, men inte fått utdelning på det.

Så för tillfället ser det så jävla mörkt ut inför nattens match i Bell Centre. Det krävs total uppryckning av hela laget. Är lösningen att rotera i kedjorna? Peta Thomas? Slänga in Seguin? Fan vet. Jag skulle inte ha något emot att se Tyler gå in i laget. Men jag tror inte att Tuukka skulle gjort något bättre så Thomas får vara kvar för mig.

I dagsläget vet vi inte om Chara kommer att kunna spela och Julien har lagt locket på vad det gäller allt. Så vi får tysta sätta oss ner, ta ett djupt andetag, knäppa händerna och sammanbitet väsa mellan tänderna: VINN!

/Storbjörn

Äh. Jag orkar inte. Allt gick fel. Nya tag på lördag.

Fortfarande 1-0. Men mycket bättre spel. Bruins har fler skott och mer puckinnehav. Men de spelar fortfarande för svårt.

Jag förstår inte varför en lina med tre powerspelare som Lucic, Krejci och Horton inte spelar rakare. In med folk framför mål coh skjut! Det är inte så jävla svårt.

Price är bra, visst. Men han får många skott där han ser skotten komma långt före och med fritt skottfält. Vi gör honom bra. Och i PP är det självklart att vi ska utnyttja Chara's jätteskott (han har dödat två spelare hittills). Men gör det inte hela tiden. Antingen måste skottet komma snabbt och oväntat, men spela inte runt och leta efter att Chara ska få skottläge.

Vi har chanser. Nu ska bara pucken in!

För övrigt är det rätt roligt att se Chara och Gionta på samma plan. Den lille dvärgen kan ju åka upprät mellan Z:s ben.



/Storbjörn

Ok. 1-0 efter knappt tre minuter. Kaberle och Bergeron missförstår varandra efter en simpel dump och då smäller den lilla måltjyven Gionta in ledningspucken.

Bruins drabbas dock inte av panik utan kämpar på. Dock ser det lite segt ut. Ingen riktig glöd. I vanlig ordning är det fjärdelinan som visar vägen. När de kommer in blir spelet rakt, enkelt och hårt. Precis som det ska vara. Även andralinan har haft sina chanser, Bergeron är en genial spelare och Marchand har haft dubbelchanser.

Officiellt så är P.K. Subban vårt stora hatobjekt den här serien. Vi har ont blod gentemot honom sen gammalt när han spelade JVM. Och att se honom i Habs-tröja gör ju inte att vi gillar honom mer. Tvi. Dessutom gjorde han säsongens tydligaste dykning när Krejci knappt la klubban på honom och han föll som en klubbad säl. Bah!

Både första och tredjelinan kladdar onödigt mycket. Det är duttiga pass och de gör det svårt. Spela enkelt och sluta kladda!

Nå, det kan fortfarande bli bra det här. Men vi behöver mer jävlaranamma. Kanske Campbell eller Thornton ska ta och slänga handskarna?

/Storbjörn

Vi är framme vid ögonblicket vi febrat efter under så lång tid. Det händer. Det händer! Sällan har Storbjörn varit mer uppspelt.

Så vad säga om nattens batalj? Allt har redan sagts egentligen. Och när det är slutspel så spelar det egentligen ingen roll hur säsongens matcher har slutat. Canadiens har slagit oss fler gånger ja, men vi har känslomässigt större vinster (senaste 7-0 svider nog fortfarande). Men vad betyder det nu? Nada, zipp, nothing.

Det som betyder någonting är rivaliteten mellan klubbarna. Det är det som är bränslet i den här serien. Det är trettiotredje (33:e) gången lagen möts i slutspelssammanhang. Ingen vill förlora. Ingen vill vika sig en tum. Så det blir helt enkelt en jävla holmgång. Det är knappast någon som kommer att lägga fingrarna emellan här. Det blir fullt ställ från början och, förhoppningsvis, väldigt fysiskt.

För blir det en fysisk serie, då vinner Bruins. Vi har ett tuffare lag helt enkelt. Men vad är det vi ställs emot egentligen? Tja, ett hyfsat jämnt lag. Speedig offensiv. Bra målvakt. Och vad har vi att svara med då?



Jo. Ligans bästa målvakt, med mustasch!!! Ett givet sätt att blidka Björnbloggare.  I övrigt? Jämnt och djupt lag (alla kan göra mål). Vansinnigt tungt försvar med spetskompetens i Kaberle. Och en sjujävla revanschlust efter förra årets pinsamma sorti.

Det är förutsättningarna. Men när pucken släpps betyder det som sagt väldigt lite. Då gäller det att stå upp och våga spela så bra som vi kan. Att åka mest skridskor och jaga varje puck. Bruins har i sina stunder uppträtt tafatt utan någon egentlig anledning. Deras största fiende är egentligen dem själva.

Så jag är nervös. Jag vet inte hur björnarna kommer att spela i natt. Är de det Bruins jag älskar eller en halvblek kopia? Får de slutspelsfrossa? Jag blir kallsvettig bara av att tänka på det.

Men bort med negativa tankar nu! Bruins är, faktiskt, ett bättre lag än Habs. Och det går inte att understryka nog vikten av en första seger på hemmaplan. Medvind här och allt kommer att bli bra.

Slutspelstruppen spikades under de sista omgångarna och det här är de som ska göra det:

Lucic- Krejci- Horton
Marchand- Bergeron- Recchi
Kelly- Peverley- Ryder
Paille- Campbell- Thornton

Chara- Boychuk
Kaberle- Seidenberg
Ference- McQuaid

Thomas



Känns inte så dumt va? Känns som ett rätt bra lag va? Ja för fan!

Det här kommer bli en hejdundrade rolig matchserie. Allt är upplagt för en episk uppgörelse.  Det brakar igång i TD Garden kl. 01.00. Jag kommer att vara uppe. Det förstör min morgondag, men det må så vara.

Vad återstår att säga? Låt oss plocka fram Dropkick Murphys numer bevingade ord: ”Drop the puck, it’s time to go!”



/Storbjörn

Ja jävlar. Nu börjar det. Knappt så att man tror det. Äntligen är det den där tiden på året. Pulsen går upp, man ler lite mer och tillbringar onyttigt mycket tid att surfa efter NHL-nyheter som man redan läst på sju andra ställen. Det är slutspelstider kära vänner!



Då Bruins inte spelar förrän imorgon tänker Storbjörn här ge sin syn på övriga bataljer i första rundan. En snabb avstämning med Lillbjörn visade att vi hade olika syn i vissa matcher. Men skit i det, han sitter och dricker gratis vin på nån jäkla kursgård, så då är fältet fritt för mig att breda ut mig i mina åsikter. En längre pregame och diskussion om Bruins serie mot Habs kommer i morgon (eller så skiter vi i det då det redan matematiskt är uträknat att Boston tar hem hela skiten).

Så, då kör vi. Så här slutar övriga matcher i första rundan:

EASTERN CONFERENCE

Capitals – Rangers
De heroiskt kämpande Rangers är självklart ingen munsbit för Bäckis och gossarna från huvudstaden. Och en glödhet Henke, en pånyttfödd Drury och kanske en slutspelssugen Gaborik kan ställa till det. Men jag betvivlar det. Henke kommer slita som ett djur och säkert att fixa någon seger åt Blueshirts, men det räcker liksom inte. Capitals har ”gått dåligt” hela säsongen, Bäckis och Ovie har inte levererat, de har ingen given förstamålis, Mike Green har varit ett skämt. Men. De vann ändå hela jävla Eastern. Så det är klart de tar hem det här. Faktum är att Caps på sätt och vis känns farligare än någonsin, just för att de spelat mer defensivt och inte spelat vilda västern hockey. Det blir ingen slakt, snarare målsnålt och kärvt, men en klar vinst till huvudstaden.

Storbjörn säger: 4-1 Capitals



Flyers – Sabres
Broad Street Bullies såg smått omöjliga ut under större delen av säsongen. Men precis lagom till slutspelet gick de in i en formsvacka. Samtidigt har deras motståndare från Buffalo spelat upp sig och seglade tryggt in på en slutspelsplats. De känns onekligen farliga. Och Ryan Miller är verkligen en kille man kan hålla sig i när det blåser. Flyers har ju också målvaktsproblem och jag vet inte ens vem de ämnar ha som förstamålis när de går in i slutspelet. De verkade ju nästan i panik hämta upp förra årets succéman Leighton (fan ta honom) från farmarligorna. Inget bra betyg till Boucher och Bobrovsky. Trots allt detta tippar jag Flyers. Svag avslutning eller inte, Philadelphia har ett bättre lag. Slutspel är en annan sak än grundserien och jag tror att Flyers rutin och tyngd avgör här.

Storbjörn säger: 4-3 Flyers



Penguins – Lightnings
Gänget från stålstan lider såklart av att inte ha Crosby och Malkin friska. Men även om de haft nämnda herrar i laget så vette fan om jag skulle ha tippat vinst till Pens ändå här. Tampa Bay har fått lite ordning på laget och har ju en livsfarlig offensiv med Stamkos, St.Louis och Lecavalier. Samtidigt spelar de disciplinerat i defensiven. Penguins har ett bra kollektiv och en målvakt i Fleury som kan rädda en och annan match. Men jag tror, och hoppas, på att Bolts tar hem det här.

Storbjörn säger: 4-2 Lightnings



WESTERN CONFERENCE

Canucks – Blackhawks
Självklart en oerhört spännande serie. Årets vinnare av President Trophy mot regerande Stanley Cup mästarna. Som jag sagt tidigare så är Hawks ett bra mycket bättre lag än vad deras slutgiltiga tabellplacering visade. De har kvar sina stjärnor i Toews och Kane och de har en het rookiemålis i Crawford. Men mot ett Canucks som toppar i princip alla statistiklistor och har NHL’s poängkung i laget? Nej, där räcker inte Blackhawks till. Inte ens flera skador på viktiga spelare har lyckats rubba ångvälten från Vancouver i år. Och de har en OS-hjälte till målvakt i Loungo. Klart de får gå in med den stora favorithatten på sig. Det blir tredje gången gillt för Canucks.

Storbjörn säger: 4-1 Canucks



Sharks – Kings
Förra året lyckades till slut Sharks övervinna sitt slutspelsspöke en smula i alla fall. Och det kommer de ha nytta av. På sätt och vis påminner Sharks om Capitals i år. De har inte varit lika dominerande, men har legat och lurat som…ja…hajar. De har ett sjukt bra lag och en Stanley Cup-vinnande målvakt i Niemi. Kings å andra sidan har tappat både Kopitar och Williams och nyförvärvet Penner från Oilers har inte rosat marknaden sen sin deadline-övergång. Det här kan bli en sweep.

Storbjörn säger: 4-0 Sharks



Red Wings – Coyotes
Det här är en svår en. Detroit har ju som vanligt rutin så det räcker till ungefär tre vanliga NHL-lag (snittåldern är nästan 47 år). Och de har slutspelslirare som brukar kliva fram såhär års. Men två saker krånglar till det. Dels är Zetterberg skadad i underkroppen, och han har varit Wings MVP i år, och dels så tror jag inte ett dugg på Howard som en Stanley Cup-vinnande målvakt. Coyotes kan gå in utan speciellt mycket press på sig. Och de har ett bra försvar med Keith Yandle och målis-Bryzgalov i spetsen. Läge för stenhård batalj tror jag. Men jag kan inte se annat än att Red Wings, i kraft av hemmaplan, tar hem den här serien.

Storbjörn säger: 4-3 Red Wings



Ducks – Predators
Ankor som spöar rovdjur? Har väl aldrig hört på maken. Som många andra påpekat så är det här en kamp mellan giftig offensiv och stark defensiv. Ducks har en dynghet Perry, uppbackad av Getzlaf och Finska Blixten. De ska försöka ta sig igenom Nashvilles snortäta försvar med en finsk herre vid namn Pekka Rinne som sista utpost. Historien har lärt oss att det är stabila försvar som vinner i Stanley Cup. Och tamejfan om det inte blir så här också. Hörnqvist kliver fram och blir hjälte. Countrygrabbarna går vidare!

Storbjörn säger: 4-3 Predators



Så blir det. Bara att lägga era tips. Frågor på det?
/Storbjörn

Vi låter Gandalf inleda med ett ödesmättat citat från Sagan om konungens återkomst. För det är vad det handlar om nu, ett stort andetag innan det brakar loss i en episk slutspelsomgång mot Habs.



Personligen känns nattens match mot Devils mer som en stor gäspning än ett andetag. Men det må så vara. Matchen ska spelas. Även fast den betyder absolut ingenting. Det märks också på att Bruins väljer att vila några lirare. Recchi och Chara är kvar i Boston och tuggar taggtråd inför slutspelet. Thomas kommer självklart att sitta på bänken och gotta sig åt att ha slagit Haseks rekord i räddningsprocent. .9382. Sinnessjukt. Att ha en stekhet Tim Thomas känns som den stora skillnaden mot för förra året. Då hade han en mellansäsong och Tuukka fick ta ett för stort ansvar. I år är han bättre än någonsin. Och det här är hans år.

De här ändringarna innebär att Seguin lirar i andralinan och Hnidy lirar i tredje backpar. Tuukka i mål. Allt känns logiskt. Det verkar bestämt nu att det blir Seguin som får vara healthy scratch i inledningen av slutspelet. Men nog om den här skitmatchen som vi inte bryr oss om.

Som Lillbjörn glatt meddelade i tidigare postningar så är det Habs som står för motståndet i första omgången av slutspelet. Jag kan inte ens förmedla i ord hur kul det är. Den här säsongen har varit en enda lång uppladdning för ett slutspelsmöte. Blodbad med utvisningsrekord, Chara som drog på sig hela NHL’s hat för att han råkade putta in en liten franskkanadensare i sargkanten och allmänt stenhårda matcher. Hatet de gamla rivalerna emellan har nog inte varit större på många år.



Rent sportsligt är också Canadiens ett bra val för Boston. Bruins är som bekant ett jäkligt fysiskt lag och de är som bäst när de åker skridskor, tacklas, är först på pucken och skjuter mycket. Old time hockey. Bruinshockey. Och jag tror inte att Canadiens riktigt har kraften att stå upp emot ett blodtörstigt gäng av björnar. Både Rangers och Sabres känns som mer kämpande lag som på ren inspiration kunde ha ställt till det för Bruins. Så det blir nog bra det här.

Men det blir självklart ingen lätt resa. Det ska vi inte tro. Jag vågar inte ens tippa hur matchserien ska sluta. Det blir till att ta match för match.

Storbjörn är så jävla uppspelt inför det här. Klockan tickar och nästa vecka börjar det. Känns helt surrealistiskt. Men det är det här som Björnbloggen finns till för. Att följa Bruins väg mot stora segrar. Var med nu alla Bruinsfans i Sverige (hur många är vi?). Samlas kring det här som vi väntat på och det här laget som känns så stabilt, jämnt och revanschsuget från förra året.

Nu spelar vi av den här. Och sen…så är det dags.



/Storbjörn

Så enkelt och vackert hockey är egentligen. Jag älskar Bruins fjärdelina!

Last night the Bruins “merlot” line contributed two goals, two assists, fired six shots and blocked two more as the trio of left wing Daniel Paille, center Gregory Campbell and right wing Shawn Thornton helped the B’s bounce back from a disappointing appearance on Broadway with a 3-2 revival against the Islanders.

“Well, we just try to keep it simple and provide energy for the team,” said Campbell (1-1-2, +2 on the night). “Our job is not very complicated.

“We have to work hard, we have to be first on every puck and create chances and be strong defensively.”

Jag kan bara hålla med. Fjärdelinan (energikedjan) ser ruskigt het ut och coach Julien gör rätt i att ha snabbskrinnande Paille där istället för Seguin eller Ryder som han har provat under säsongen.

Seidenberg stod för Bruins andra mål som betydde 2-1. Knappt en minut senare gjorde så Campbell 3-1 och matchen slutade tillslut 3-2. Islanders rookie Grabner svarade för båda deras mål.

Nattens hjältar:

Fjärdelinan och Tim Thomas som stoppade 30 av 32 skott.

Innan matchen fick Thomas ta emot Elizabeth Dufresne´s trophy, som går till den spelare som varit Boston Bruins bäste i säsongens hemmamatcher.

Recchi nådde en milstolpe då han spelade sin 1651:a match i NHL, delad fjärdeplats med Chris Chelios. Kaberle spelade sin 900:e och Horton sin 500:e.

Nu ligger vi bara två poäng bakom Flyers som är på andraplats i Eastern med två matcher var kvar att spela. Det känns absolut som vi kan ta dem. De har en något svängig form och hittar resten av Bruinsspelarna slutspelsformen som fjärdelinan redan gjort så kan det bli bra det här.

Flyers har Buffalo borta och Islanders hemma kvar. Vi har Ottawa hemma och Devils borta kvar.

Jag tror det blir så att motivation slår klass och därmed så vinner Buffalo över Philadelphia imorgon och av bara farten så åker de på torsk mot Islanders.

Vi tar fyra säkra poäng mot omotiverade Senatorer och Djävlar.

För övrigt så gjorde Anaheims Corey Perry hattrick i natt och har därmed 50 mål denna säsong. Jävligt coolt! Nu knappar han in på Daniel Sedin i toppen av poängligan. Tre poäng ifrån med två matcher kvar. Spännande! Heja Sedin!

Zetterberg skadade sig mot helvetes Carolina i natt. Inte bra. Hoppas han kommer tillbaka snart.

I helgen avslutas grundserien. Snart smäller det på riktigt!

/Lillbjörn

Ugh! Den här väntan är outhärdlig. Tre jävla matcher kvar. Tre rätt meningslösa matcher. Förvisso, vinner vi alla tre kvarvarande matcher kan vi gå upp i topp av Eastern. Men då ska Caps och Philly torska sina kvarvarande matcher, och torska hårt. Och som sagt, det kvittar hyfsat lika om det blir Rangers, Sabres eller Habs. Om något så ser jag ju hellre att Bruins går upp mot Montreal i första rundan än något annat.

Men det där blir som det blir. Jag tror inte Bruins framtida framgångar i slutspelet beror på den exakta placeringen i grundserien. Vi spelar slutspel, mer behöver inte sägas. Så för tusan bövlar, låt dessa matcher ta slut nu så det kan sparka igång!



I natt möter Bruins det lite sämre New York-gänget från Long Island. Självklart är det en match som Bruins bara ska vinna genom att sätta ut skridskorna. Men senast åkte vi på en (säsongens mest förnedrande?) förlust. Då var Bruins som bekant helt under isen och det ska icke upprepas. Nu ska här visas var skåpet skall stå. Och det ska vara vinst.

Det är bara lite småpill kvar i laget innan slutspelsuppställningen är klar. Det som tidigare var diskussion om Paille eller Seguin har nu blivit en diskussion om Ryder eller Seguin. Coach Julien har insett att Seguin nog inte ska lira i en fjärdelina, men då måste han isåfall flytta på Ryder. Nu är det ju så att Ryder inte direkt rosat marknaden under säsongen även om han verkar ha vaknat till på slutet. Storbjörn är lite osäker på vad han ska tycka. Seguin är framtid och spännande, Ryder är trygghet och hopp om återfunnen form.



Träningarna verkar peka på att det blir Ryder som tar platsen i tredjekedjan i natt. Och Thomas i mål. Det tror jag dock vad jag vill om, känns som att Islanders är en utmärkt Tuukka-match. Resterande linor är sen gammalt, och det verkar som att superhjälten Thornton är tillbaka med ett respektingivande ärr.



Lucic- Krejci- Horton
Marchand- Bergeron- Recchi
Peverley- Kelly- Ryder
Paille- Campbell- Thornton

Chara- Boychuk
Kaberle- Seidenberg
Ference- McQuaid

Äsch. Låt matchen börja och spelas av nu. Det är så värdelöst att Bruins har tre återstående matcher mot lag som inte har något att spela för. Risk att tappa tempot. Så tänk slutspel gossar! Såsa inte ihop!

Vinn!

/Storbjörn

Vinna och sikta på en potentiell högre placering och därmed förstöra för Rangers i jakten på slutspel . Eller förlora och behålla tredjeplatsen i Eastern men hjälpa Henke och Co i fighten om de sista playoff-platserna. Det är vad vi Björnbloggare funderar på en dag som denna.

Som bekant har Lillbjörn en liten Rangers-fan tillika Rangersbloggare till kvinnligt sällskap. Och det finns ju inget bättre för Lillbjörn än när Björnarna tofflar till Blåskjortorna. Men samtidigt är det ju så att vi gillar Rangers lite ändå. Klassiskt lag med rätt skön attityd och en galen tränare. Och med den potentiella risken att släppa in världens tråkigaste lag, Carolina, i slutspelet så ser vi ju mycket hellre att Rangers behåller sin slutspelsplats.

Men självklart pratar vi inte om att Bruins ska förlora här. Vi går alltid för vinst och om Rangers ska vinna får de fanimej kämpa för det. Bruins har ju det ganska gott nu med säkrad Northeast-titel och garanterad tredjeplats. Så visst finns det risk för lite mättnad. Fokus nu ligger på att hålla alla björnar friska och glada in i slutspelet. Bland de potentiella förstarundsmotståndarna är det ju jämt skägg också. Habs, Sabres och Rangers bjuder likvärdigt motstånd och rent sportsligt finns ingen anledning att få det ena eller andra. Det enda Bruins egentligen spelar om är större chans till hemmafördel längre in i slutspelet.

Det var en avslappnad och mer lustbetonad träning igår för Bruins innan de drog iväg till det stora äpplet för bortamatch. Det var inga övningar utan bara spel 5-mot-5, 4-mot-4 och 3-mot-3. Lite internmatch alltså. Idag kör de en vanlig morning skate och förbereder sig. Laget är friskt sånär på Shawn Thornton som är ”day-to-day”. Det är svårt att förutse laget i nuläget, men troligtvis ser laget ungefär likadant ut som mot Trashers. De enda rotationerna som jag kan se är på backplats (lirar Hnidy?) och vem som står i mål (får Thomas brösta upp sig mot Lunkan?).

Hursomhelst kan det bli en sjujäkla rolig tillställning. Rangers med press på sig från hela jävla Manhattan och ett Bruins i medgång som kan spela avslappnat. Vi kan väl tro på en hård batalj som avgörs på straffar?



Nu får det vara nog med grundserie. Ge mig slutspel!

/Storbjörn