Så det blev en game seven ändå. Vi hoppades att vi skulle klara oss. Men det är det här hockey trots allt handlar om. Allt avgörs i en, frustande batalj. Ingen möjlighet att spela säkert. Ingen chans att rädda sig i nästa match. Ingen idé att fundera på morgondagen. Det är nu det är match. Och det är nu det är dags att bevisa att man förtjänar en plats Stanley Cup-historien. Och i Boston Bruins historia.



Ja. Storbjörn är tillbaka efter en tids radioskugga. Det var en plåga att inte kunna följa förra matchen live och jag fick förlita mig på kollega Lillbjörns rapportering. Men nu är båda Björnbloggarna med er kära Björnbloggsläsare!

NHL’s reklamfilmer som snurrar under slutspelet slår gång på gång fast att ”History will be made”. Och det är exakt vad som kan ske inatt. För Bruins spelare handlar det om att visa att man hör hemma bland storheter som Ray Bourque, Cam Neely och självklart Bobby Orr och Phil Esposito. Det är legendarer som tagit sitt lag till final tidigare. Senast var alltså 1990, då Boston torskade mot Edmonton Oilers i finalen. Då var Björnbloggarna åtta bast och började precis förstå att det fanns något som hette NHL och att de där sköna jäklarna i guld-svart nog var nått speciellt ändå.


De tittar inatt gossar. Gör dem stolta.

Så inatt är det historieskrivardags. Alla Game Seven är lite historiska och ju längre in i slutspelet de är desto mer historiska är de såklart. Får jag hoppas så vill jag helst ha en riktigt tråkig match där Bruins stänger matchen tidigt och sedan spelar stabilt. Det kommer med största chans inte ske. Jag räknar rätt kallt med ångest, svett och hjärtklappning. Hela dagen har man gått omkring med en liten klump i magen. Det är en speciell dag. Och nedsläpp närmar sig…

Vad har vi att förvänta oss då? Ja, det är ju jävligt svårt att säga eftersom Bruins och Bolts envisats med att bjuda på en totalt schizofren serie. Enskilda toppinsatser har blandats med bottennapp. Endera är Roloson en vägg, endera ett såll. Ibland verkar Thomas utomjordisk, ibland högst mänsklig. Tätt försvarsspel blandas med idiotiska misstag, bländande anfallsspel byts ut till helt impotent dito.

Det vi kan räkna med är att Bruins powerplay inte kommer att komma igång inatt heller. Förvisso är det en rolig och bra plan att köra med Chara i Holmström-position. Det gör att inte hela PP handlar om att mata puckar på Chara för direktskott, istället vill vi nu ha styrningar och bök framför mål. Viktigt är hursomhelst att vårt PK fungerar, för gör vi inte egna mål i powerplay så måste vi i alla fall se till att inte släpper in mål när Tampa har det. Skärpning från senaste matchen.


Jobbigt att möta Chara framför mål

Intressant fakta är att tekningarna visat sig vara fruktansvärt viktiga. Varje match där Bruins vunnit tekningsstatistiken så har vi också vunnit matchen. Fokus i tekningscirkeln alltså! Bergeron blir givetvis viktig här.

Sen måste självklart alla kedjor leverera och nöta ner Tampa. Förstalinan var uppenbarligen fantastisk förra matchen och det måste de fortsätta att vara. Men jag ser gärna att tredjelinan petar in ett och annat mål. Ryder och Seguin? Vi ska i alla fall vara glada att Horton inte drog på sig någon avstängning efter att ha kastat vatten (ja…en flaska alltså…) på dryga Tampa-fans. Det kanske inte var snyggt men då ”fansen” i Tampa kastat sina löjliga Clappers i ansiktet på Krejci så är det klart att Nathan såg svart.

Och som alltid. Alltid. Alltid. Behöver vi en toppinsats från Tim Thomas från Flint. Spikar han igen inatt så har vi en halv skridsko i finalen. Ta i trä.


En angenäm syn

Men. Med risk att bli tjatig. Så handlar det om att Bruins spelar sitt spel. De är bäst i världen på Boston Bruins-hockey och hela laget är byggt efter att spela aggressivt, fysiskt med mycket skridskoåkning. Världen enklaste segerrecept: åk skridskor, skjut och in med folk på mål. Då löser det sig.

Det är en stor match. Och inte många i Bruins har varit i den här situationen. Men jag hoppas att de tar chansen, njuter av stunden, och spelar skiten ur Tampa Bay. Det är det största jag upplevt som Bruins-supporter och då vill jag fan att de också står upp och ger allt de fan har!

Det är snart nedsläpp. Nervositeten stiger. Det kommer bli fantastiskt, förjävligt och alldeles jävla underbart.

Från djupet av våra guldsvarta hjärtan: VINN!

/Storbjörn